En svensk klassiker - jag gjorde det!

Förra helgen slutförde jag min svenska klassiker!!! Lyckan när man springer i mål var kanske den bästa känslan någonsin. Under året har jag krigat på i drygt 28 timmar, under fyra olika tillfällen och jag checkat av en distans på 440 km. Jag har tagit lektioner i längdskidåkning, jag har cyklat landsvägscykel för första gången och jag har övat på att lära mig frisimning. Löpningen var egentligen det enda som kändes under kontroll och innehöll någon form av trygghet när jag gav mig in på denna utmaning. Jag upplevde nog Vasaloppet som den tuffaste, kanske inte fysiskt. Men definitivt mentalt! Jag är superstolt över att jag klarat av detta och vill få en revansch något år på att slå tiderna och pressa dem till ännu bättre. Jag vet att jag kan så mycket mer om jag kan få till mer träning och framförallt få bukt på min kroniska huvudvärk som dessvärre varit ett litet hinder för mig under året. På Vättern och Vasaloppet har jag några timmar att hämta hem. Vi får se när jag får min revansch. Men jag är superstolt och glad över denna prestation, missförstå mig inte.

Vasaloppet - öppet spår 90 km Jag försökte se hela dagen som ett äventyr och en utflykt. Vädergudarna var inte riktigt med oss, det var alldeles för blött och jag upplevde tröga spår och dåliga skidor. VARJE person gled ifrån mig i nedförsbackarna. Tyckte också det serverades för lite mat, några torra bullar och blåbärsoppa, inte ens en banan? Musiken dog lite då och då pga dålig täckning och det var en väldigt grå dag. Men stämningen i spåret och känslan att beta av mil efter mil var otroligt. Solen kom fram några få stunder och det gav mycket energi. Fanns inte en cell i kroppen som tvekade på att jag skulle klara det eller ge upp, men det var absolut tufft mentalt och ryggen och höfterna tog mycket stryk. Förstår i efterhand inte riktigt hur jag klarade av all stakning så bra, men ryggmusklerna steppade upp på ett sätt. Sluttiden för mig blev drygt 10 timmar, timmar med tuffa förhållande och icke existerande spår. Men riktigt häftig känsla att glida fram i Mora till den ikoniska målgången. Magiskt! Vätternrundan - 315 km Var livrädd inför detta loppet. Distansen och timmarna, så mycket som kan hända med kroppen eller cykeln som kan förstöra allt. Nacken var också en stor oro, hade sån problem med huvudvärk under denna perioden och cyklingen gjorde det inte bättre. Gick dessutom ut på startlinjen 01:48 (ja på natten) med migrän... Men några timmar senare när solen var på väg upp längs med sjön och kroppen fått igång både flås och värme, var det som en saga att glida fram på landsvägarna när solstrålarna mötte huden. Magi! Dessvärre fick jag växelhaveri efter ca 8 mil, alla mina bakväxlar blev obrukbara och gick sönder. Så från att haft 16 växlar hade jag nu totalt 2 att jobba med. En utmaning minst sagt. Föreställ er att jag alltså har två olika lägen att jobba med i såväl uppförsbacke, nedförsbacke och när det är plant. Fanns dock inte en chans att detta skulle stoppa mig. Helt ärligt slog mig inte tanken en sekund. Detta skulle bara klaras och och efteråt kunde jag skryta om att jag körde runt Vättern på 2 växlar. Här fanns det gått om mat och vi tog faktiskt pauser på varenda stopp. Jag kändes mig så galet stark hela loppet. Benen bara tuggade på som om jag inte gjort något annat. Växelprobelmet gav mig nog den dubbla motivationen om jag ska vara ärlig. Vätternrundan var otroligt härlig upplevelse, som en dagsutflykt med värk i kroppen ;) Totalt tog det drygt 14 timmar för oss att köra runt! Väldigt lättad och tårögd när man gled in i målet, en står tyngd som föll från axlarna. Vansbrosimningen - 3 km Överlägset lättaste utmaningen. Det blev bröstsim hela vägen för mig, kände mig inte bekväm med frisimningen. 1 h och 15 minuter i hyfsat kallt vatten, men med våtdräkten kändes det fine. Jag tog några simlektioner med en kompis inför och testade dessutom på hela distansen själv i en utomhusbassäng i strålande sol, otroligt faktiskt. Simningen var inte bara lättast, men också överlägset tråkigast.... Här finns det nog en kvart att hämta om man kan lära sig frisimmet. Vi åkte upp över dagen, simmade och sen hem igen. Många timmar i bil, men det var bara att checka av! Motströmmen vad påtaglig, men inte svår. Lidingöloppet - 30 km Sista utmaningen, och inte i speciellt bra löpform, men motivationen av att få avsluta en klassiker och uppleva den känslan tog över totalt. Strålande sol och 10 grader bjöd Stockholm på, vilket kanske är det bästa väderförhållandet för löpning. Det var lite lerigt och ganska trångt i spåren, men utöver det en go runda. Det var riktigt tufft halvvägs in när det var väldigt backigt. Men fick grymt pepp och kroppen kändes stark. Även om det var jobbigt, så kunde kroppen mata på och återhämta sig snabbt i dem lugnare delarna. Lite promenad uppför de värsta backarna, någon krampkänning, men annars bra känsla! Sprang in på 3:06, retsamma 6 minuter, men denna gången hade jag inte mycket mer att ge. Här kan jag nog förbättra mig säkert 20 minuter om verkligen tränar på!