Stockholm Marathon - jag klara det!!

Fyfan va sjukt!!! Jag klarade det. Jag tog mig igenom ett Marathon, alltså 42 km. Kan knappt fatta att jag genomfört detta. Det känns helt sjukt. Mitt första mål var att ta mig igenom, om inget märkvärdigt skulle hända med tanke på värme osv. så visste jag att jag skulle ta mig igenom, på ett eller annat sätt. Mitt andra ”mål” var att försöka springa hela vägen, alltså inte stanna och gå en enda gång. Och jag klarade det!!! SPRANG alltså hela 42 km. Mitt tredje och rätt osäkra ”mål” var att det hade varit såå kul och jääääävligt bra att springa under 4 timmar. Och jag gjorde det!!!! Det blev en sluttid på 3.58, hehe. Fick tårar när jag kom i mål på stadion :’)
Fatta att jag sprang konstant i 4 timmar, det är bara sjukt. Det har jag aldrig gjort innan, inte ens i närheten. Har sprungit 1.45 på varvet förra året, och något längre på egen hand. Men aldrig såhär långt och länge. Så hur var det??
Det var mycket upp och ner, första halvan kändes väldigt bra, tempot låg på ca 5.15 min/km här och alltså snabbare än det jag hade tänkt. Men flåset kändes lugnt hela vägen, det är mer kroppen som tar stryk och det mentala, det var också jobbigt emellanåt.
När jag kom till 25-26 km efter en seg uppförsbacke och lite mindre vatten på ett tag så började det kännas riktigt tungt och benen gjorde betydligt ondare. Observera att det alltså här var 17-18 km kvar.... Mina ben gjorde alltså ont i ca 2 mil :))) Kan inte fatta att jag klarade springa vidare hela vägen. Sista milen var riktigt seg och här tappade jag i tempo. Men jag hade ändå pannbenet till att ”fan ge inte upp nu, du är så jävla grym” och ”Sluta inte springa!!”. Det gjorde ont, det var jobbigt mentalt, det blev mycket påfyllning med vätska och energi påvägen, det var en riktigt folkfest, det var varmt, mamma såg mig 3 gånger, jag spurtade in i målet efter att ha insett ”jag tar ju mig in under 4 om jag ökar lite i slutet”. Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv. Fick rysningar på stadion och började som sagt gråta. WOW, jag kan checka av ett marathon. Häftigaste upplevelsen och ett av mina mest stolta ögonblick någonsin.
Vill tacka all ni som hört av er och grattat, det betyder guld för mig<3 Även de som faktiskt såg mig springa och ropade och hejade, sååååå kul!
Sen vill jag även gratulera min fina vän Carro som sprang i SM-klassen och kammande hem en silver-medalj och en total 3:e plats. Så jävla imponerade och grym! Ett stjärnskott, skriv upp det namnet - Caroline Almkvist. Hon kommer nå långt ;)
Tack kroppen, tack Stockholm och tack livet för detta.

to make each day count

See more at my - INSTAGRAM

Gillar

Kommentarer

Jonna
,
Du är så jäkla GRYM Julia!!
juliawahlberg
juliawahlberg,
taaaaack snälla!!!
nouw.com/juliawahlberg
Anna
,
kan du inte visa tydligare vilken tid per kilometer du hade och hur det såg ut första delen jämfört med sista? hade varit roligt att se 😊 och hur mycket kalorier förbrände du totalt under loppet? såå imponerad!! wow vad duktig du är!
juliawahlberg
juliawahlberg,
Absolut!! Jag fixar ett mer utförligt inlägg när jag är hemma och har dator 😃 tack snälla!!!
nouw.com/juliawahlberg